Linda Maria Engström

Hej!

 

Ja nu har det redan gått två veckor sen jag gjorde ett inlägg.. Dagarna här hemma går ruskigt fort, fastän man inte gör så mycket ;)

ni vet ju att det är svårt för Linda att ta det lugnt men nu försöker jag verkligen tänka mig för å vila mycket ..

Får ju mycket hjälp å stöd här hemma av mina nära å kära för att avlasta för mig.. 

Jag har återhämtat mig riktigt bra efter operation, orken börjar komma tbax och ärret har läkt fint. 

Känslan över att kunna ta längre promenader utan att bli helt slut är härligt, visst trött i ryggen blir jag men då är det bara vila en stund så känns de bättre sen. okej jag har även den turen att ha världens bästa granne som kommer och masserar mig stup i kvarten . så lyxigt och tacksamt över att hon kan hjälpa mig är guld värt i allt detta.. 

 

Fastän man är hemma sjukskriven så har man fullt upp ändå, vc besök en gång i veckan för omläggning av picclinen och prover ska tas. I tisdags var jag även ner till gynekologiska onkologimottagningen i kd för ett möte. Där pratades det om allt , berrättade om min hemska resa i uppsala, cellgifter å planerade min fortsatta resa.

 

Ja som sagt min tid i uppsala på akademiska gynekologiavdelning 96 C1, var inte ett dugg rolig. Dåligt bemötande och kände mig ensammaste i världen. Även min läkare & sköterska i kd sa åt mig att anmäla detta och det kommer vi att göra.. Det är så många saker som blev fel där, tex de missade ju att jag hade fått en kraftig svampinfektion i munnen, att nattsköterskan inte lyssnade på mig när epiduralen inte funkade, ingen som tvättade mig alltså har man kateter är det tvätt morgon/kväll som gäller, ingen som hjälpte mig med maten, de lämnade mig ensam när smärtan var som värst, ingen som kom med frukost eller mellanmål/kvällsfika om jag inte ringde och bad om det själv, då hade även dietisten påpekat detta att jag skulle äta flera gånger om dagen. men eftersom jag fick en kraftig svampinfektion i munnen så orkade jag ju inte äta så levde på nyponsoppa & smörgåsrån hela veckan .Vilket är vårdens fel att de inte tittade i min mun fast jag påpekat att det känns konstigt, utan mamma via factetime skulle upptäckte detta. Men som jag nämnde i ett tidigare inlägg så tog jag ett möte med avdelningschefen där och fick en personlig ursäkt för allt. Men vi kommer ändå anmäla så det verkligen blir en förändring. vill inte att flera personer ska råka ut för detta.  När man ligger på ett sjukhus som patient ska du inte behöva känna dig ensam. mamma blev så arg över deras bemötande så hon var väldigt nära på att komma och hämta mig. hade fått bättre vård hemma i skogen. 

Är dock väldigt glad över att operationläkarn var riktigt bra, hon har även efter op ringt flera ggr och kollat läget.  även dietisten var urgullig och fysioterapeuten.. annars var det två tre sköterskor/undersköterska som verkligen tog sig tid och hjälpte mig . men ja vissa människor ska verkligen inte jobba i vården. så i tisdags på mötet i kd när jag berättade för min läkare fick jag bara ont i magen å jag hoppas innerligt att jag inte behöver tillbax te uppsala.

 

Operationsläkarn ringde när jag satt i väntrummet med bra nyheter, de hade fått provsvar på allt de tog bort.  Det visade sig att allt de tog bort var samma sort tumörmassor, å det var en lättnad. Har ju varit lite orolig att det som de skrapade bort på levern å lungblåsan skulle vara nån annan typ. vilket hade varit värre..  Så nu på måndag är det äntligen dax att påbörja min cellgiftbehandling och få mina vacciner för mjälten.

 

Cellgifterna kommer jag ta 6ggr var tredje måndag i karlstad. Jag läggs in på morgonen på avdelningen och sen på aftan får jag åka hem. Cellgifterna ges genom picclinen. Det är såklart mycket känslor nu å undran om hur allt kommer bli, vilka biverkningar kommer jag få osv.. det är ju så svårt å veta hur det blir då alla svarar så olika på den behandlingen. men att håret faller av händer de allra flesta, så ja det har jag förberett mig på lite genom att boka tid för kolla peruker.. vet att så många brukar känna sig helt okej utan hår oxå men jag tror inte man kan tänka sig in i den situationen förrän man är där själv, så känns bra att kanske ha en peruk den dagen. 

vi har även förberett här hemma att få plats med en säng nere ifall jag inte orkar med att gå i trappor.  det känns ändå bra att det tog en månad efter op innan vi drar igång med detta, så kroppen hann återhämta sig . planen var ju först att det skulle bli två veckor efter op. men pga covidvaccin & vaccin för mjälten tog det längre tid.. Så nu är det full fokus på att äta äta ;)  för när biverkningarna kommer ta aptiten bli sådär..

 

Den 8maj var även världsdagen för Äggstockscancer, och då var jag med och delade inlägg på sociala medier. För jag tycker verkligen det är så viktigt att uppmärksamma denna dagen. Vet ni att 700 personer blir drabbade varje år av detta och 550 personer dör. Det är pga det upptäckts för sent,, de kallar denna sjukdom för bukens tysta tumör. Varför görs det inte mer kontroller på detta, tex bröstcancer & livmodershalscancer där det görs täta kontroller som mammografi & prover på livmodershalsen. Varför kan det inte göras ultraljud på äggstockarna , varför kan inte det finnas som en rutin i vår sjukvård?. 

Jag som sagt hade bara tur att det var rätt läkare på rätt plats som ville kolla min tarm , å tur i oturen

att min tumör spridit sig från äggstocken till tarmen. Annars kanske det inte hade upptäckts än. 

 

 

Vill säga ett stort Tack till alla som tänker på mig/oss , det värmer .. Men som sagt vi tar en dag i taget . <3

 

 

Idag är det fredag, å det är dax att tvätta av lilla pärlan för en runda på byn :D  

 

Ta hand om er ! Många kramar Linda <3