Lusten att skriva är tillbax
Hej på er alla fina!
Nu har det gått två månader sen jag skrev nåt sist, å de jag avslutade med då var att jag skulle få en ny tid till röntgen.. åh vad jag har väntat på den kallelsen , men häromdan kom den och i början av januari ska jag iväg.
I slutet av oktober hade jag NWT på besök, för att göra ett reportage om min cancer resa. En del tycker det kanske är konstigt att jag är så öppen med cancern. Men jag har som sagt sen dag 1 att det är en väldigt viktig del att denna sjukdom kommer fram. Äggstockscancern kallas ju för den tysta sjukdomen, den är svår att upptäcka i tid. Därför så viktig att prata om likaså all cancer är viktig, den drabbar tyvärr många av oss. Jag hade ju bara extrem tur i oturen att min växte ut i tarmen, så de kunde upptäcka den på det viset. Förhoppningsvis kommer den aldrig tillbax för min del ,då efter operation & cellgifter fått bort all spår från cancern, Men jag har ju redan i mitt huvud lagt upp ett "kanske" , inget jag går och grubblar över utan kommer den tbax en dag så gör den det men det tar jag den dagen .
I och med att jag var med i nwt så har folk från hela värmland ,såna som drabbats av samma sak hört av sig till mig . De är glada å känner gemenskap att de inte är ensamma. för så är det ingen är Ensam.vi alla måste hjälpa varandra, Vi alla tillsammans måste faighta mot den hemska sjukdom. jag har haft massor av givande samtal från kvinnor och vi har delat uppfattningar om varandras cancerresa. nyligen ringde en kvinna och hade precis fått beskedet när jag kom med i tidningen . Hon ringde mig för å prata om allt från operation cellgifter biverkningar peruker. Ja om allt egentligen och det kändes så fint att kunna hjälpa andra på ett eller annat vis. Det värmer min hjärta.
När de hade opererat mig å berättade att de fick ta min mjälte , så kommer jag vara extra känslig för allt. Så fick en massa vaccinationer mot det mesta även tre doser mot covid. har faktiskt klarat mig rätt lindrigt ändå , ögonlocksinflammation & kraftig uvi under hösten kom på besök . Så inget mer jag tänkt på så.. Tills igår, jag var iväg å gjorde premiär på en lokalradiosändning så kul! Hela det gick jätte bra, tills kvällen/natten kom. vid 22 började jag frysa å skaka rejält tänkte vad händer nu. Febern hade kommit på besök och steg i hög fart. jag började få frossa rummet blev som en dimma alldeles grå , jag ringde 1177 å rådfrågade, hon sa direkt när jag nämnde tillslut om min bortopererade mjälte att du ska in akut Nu. Ja okej,försökte få fram mammas nummer va inte lätt när hela kroppen darrade. mamma svarade å jag bara jag måste få skjuts nu till akuten, pappa kommer upp å kör mig. Väl inne på akuten gick de fort, de tog prover å test på allt. De satte dropp och började genast ge mig antibiotika intravenöst . Jag fick stanna kvar på sjukhuset för att ta mer prover , slutade med att det var någon virusinfektion. Men efter tre doser av antibiotika började jag känna mig som människa igen så jag fick åka hem. Så alltså detta var första gången jag fick feber sen jag opererades å nu tänker jag Fy är det så här jag nu iframtiden kommer må när jag får feber . vid bara 38.7 , ja okej . nu förstår jag hur känslig jag är. Nu hoppas jag att slipper feber å sjukdomar på bra länge.
En månad kvar hemma ,en månad kvar för återhämtning innan det är dax att få börja jobba igen... ska bli härligt det ,tycker jag. Å ni alla kom ihåg bara för att man får en sjukdom , man får aldrig sluta leva. Man måste ha hoppet & tro <3
Är Er. Ni Vänner & Familj evigt tacksamma för att ni finns.
Jag tar fortfarande en dag i taget.
Ha en fin andra advent , många kramar Linda.<3
